Hur ser egentligen livet ut? Är man ensam fast man har en massa folk omkring sig som bedyrar sin vänskap eller kärlek? Vad är äkta och vad är en invaggning av falska förhoppningar som sedermera visar sig? Vem ljuger? vem talar sanning och då menar jag sanning! Ligger sanningen i givarens historia eller döljer vi en viss del av sanningen bara för att vi vet att den inte passar in och vi vill göra vad som passar oss själva bäst? Vi döljer med den ursäkten att sanningen skadar men vi vill ändå göra det som känns bäst för oss själva och döljer det med tystnad eller ingenting alls. Jag har aldrig påstått att jag själv är enkel men människan i sig är en stor svikare eller besvikelse tycker jag, vi är aldrig riktigt sanna mot oss själva eller mot andra heller för den delen! vi är alltid en eller jag! Vi föds ensamma och vi dör ensamma, livet där emellan gör vi så gått vi kan med...
0