Veckan som varit.
Det har varit en fruktansvärt jobbig vecka med oro och spänningar som gjort att min kropp varit spänd som en fiolsträng. När dessa spänningar släpper blir man oftast väldigt trött och slut vilket är fallet för mig just nu, jag behöver vila och ha lugn och ro. Jag tackar ödet för att jag har min fina man, mina barn och barnbarn och och även andra att vi är en mycket sammansvetsad familj som alltid håller ihop.
Samtidigt som livet har sina dippar fortsätter vi med vår planering för Kilimanjaro äventyret, tiden går lite väl fort och jag känner att jag inte riktigt har kunnat förbereda mig som jag velat... men.... jag förlitar mig på min rutin och envishet, dessutom är det inget fel på min grund kondition och vad det gäller problemet med höjden vet man aldrig vem om kan eller inte kan det ligger i våra geners förutsättningar! Nu ska jag äta gott och bara vara!
Over and out!!!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress