När jag kom hem från fjällen låg där ett brev till mig från Sunderbysjukhus, konstigt för det var inte längesedan jag var där typ 2 veckor och provsvaret kunde dröja läääänge!!! men... det gjorde det inte så per brev fick jag veta att jag måste opereras ganska snart och att de skulle höra av sig igen... Vart tog det långa provsvaret vägen och om nu läkaren såg att det inte var bra vid undersökningen varför sa han ingenting??? jo för att han såg och redan visste! Skit samma jag bearbetar detta nu med ömkan och konstiga tankar, sen ska jag bli mitt gamla jag, ignorera att det finns något hotfullt i min kropp och att ingenting kan övervinna min vilja! Just nu känner jag mig uppåt för att jag haft en bra semester, samtidigt är jag ledsen och rädd inför det som komma skall! Tur att jag var ledig denna vecka med, hinner samla ihop mitt inre uppror till nästa vecka då jobbet börjar igen.
Jag är snart stark igen och ska fightas mot allt som kan förgöra mig och mitt liv, inget ska få krypa in i mina celler och ta kol på mig inte!!!
MENY
0